Gå tillbaka

En opersonaliserad dag

Publicerad av Pernilla Walkin, kategoriserad under Blogg.

Väskan är packad och jag plockar med mig plånboken som vanligt på morgonen där allt jag behöver finns. Går ner till tunnelbanan och ska ta fram SL-kortet för att kunna ta mig till jobbet. Jag öppnar plånboken och ser 10 stycken vita kort som ligger snyggt och prydligt i plånkan. Det är bara det att; vilket av de här korten är SL-kortet? Jag tar upp ett efter ett och provar om just det kortet ska få spärrarna att öppna sig. Vid femte försöket öppnas de.

När jag väl har kommit till jobbet så måste jag åka upp i hissen, vilket innebär ett nytt kort. Det är bara att börja leta. Igen. Den här gången hittar jag rätt efter sjätte försöket.

Uppe på kontoret ska jag logga in i datorn, jag slipper leta efter lappar med lösenord men måste urskilja ännu ett av alla de vita korten. Som tur var höll jag riktigt hårt i kortet som jag använde i hissen och kan smidigt logga in med det i datorn.

Sedan är det dags att köpa lunch. Och ja det stämmer, även det behöver man ett kort till. Åter till att leta bland de opersonaliserade korten.

När lunchen är uppäten och magen är mätt, jo då ska man fortsätta jobba och detta gör jag på kontoret. Alltså måste kortet till hissen hittas igen. Samt till datorn sekunden jag kommit upp med hissen.

Vid arbetsdagens slut  är det dags att åka och svettas lite och det görs med hjälp av träning på gymmet.  Återigen ska SL-kortet fram för att åka till gymmet. När jag väl kommer dit är det bara att leta upp nästa vita kort, träningskortet.

Efter att jag har tränat så måste jag stoppa i mig lite mat för att inte krokna totalt. Så iväg till matbutiken bär det av. Nu gäller det att hänga med; här ska både bankomat- och bonuskort fram ur högen av alla dessa opersonaliserade kort.

Idag  känner jag mig lite extra lyckosam och köper därför en trisslott. När man är i min ålder, 22, så behöver man visa leg för det. Alltså ska tre kort letas fram ur plånboken och urskiljas från de andra.

Ett vitt kort säger inte jättemycket, vilket gör att de lätt blandas ihop när man inte på utsidan kan urskilja vems kort det är och vad det har för funktion.  Med ett personaliserat kort slipper jag prova 10 gånger innan jag hittar rätt bland alla de vita som ligger i plånboken. Alltså en himla bra grej, plus att det är rätt mycket tjusigare med lite färg i tillvaron.

Pernilla Walkin

Kommentera